Träudarnas land
1. Hurdan är stämningen på natten före offerfesten?
Svar: De är upphetsade. Spända över vad som kommer att ske och ifall allt kommer bli bra igen. Och med allt menar jag skörd och fruktsamhet... alltså samma anledningar som de offrar för.
2. Vad gör kungen med offerdjurens blod?
Svar: Han samlar upp det i olika kärl för att sedan, med en kvist smeta ut det på gudastatyerna.
3. Vad väntar människomassan på?
Svar: På ett offer och början av en ny tid.
4. Vad gör främlingen när den unge mannen offras?
Svar: Han kollar bort och ber till sin Gud. Han ber sin Gud att skydda den unge mannen från dennes tro.
5. Hur många dagar pågår offerfesten?
Svar: 9 dagar
6. Vad hoppas människorna att offren till de tre gudarna ska ge dem?
Svar: Goda skördar, segrar och fruktsamhet.
7. Vem är den Mästare som främlingen tänker på när han ska offras?
Svar: Jesus. Men jag tycker det är lite dubbelmoral att dömma "Hedingarna", de försöker åtminstone inte att bränna ner hans kyrka.
8. Vilken är kungens urgamla plikt?
Svar: Ge de blod som offrats till gudarna.
9. Vad gör kungen med främlingens guldkors?
Svar: Han hängde den om halsen på deras förnämsta Gud.
10. Vad tror människorna att korset är för något?
Svar: De tror att korset bara är ännu en hammare i någon ny form. Hammaren är deras symbol för deras gud, precis som guldkorset var en symbol för främlingens gud.
11. Vad kan det ha varit som kungen och kämparna visste om korsets betydelse?
Svar: De visste nog att det stod för kristendomen, de kanske hade hört historier om Jesus som någon munk berättat. Och i och med att kungen hänger upp korset på sin gud tror jag att det är en symbol för hans försök att kombinera den gamla tron med den nya… eller för att enkelt visa att det nya kommer ta över.
Funderingar:
Tänk dig att du är kungen. Vad är det som gör dig tveksam till att offra den kristna främlingen?
Jag mötte främlingens blick strax innan han slängdes ner på det improviserade altaret. Det var inte första gången som jag skulle döda en fiende och ge honom till mina gudar. Men den här främlingen var annorlunda. Korset som hängde runt hans hals skiljde honom från alla andra fiender jag har dödat, de som visste meningen med den här ritualen. De visste att jag gjorde allt det här för att mitt folk ska få må bra. Men främlingen såg mig bara som de andra främlingarna. Ett odjur.
De tror att jag vill döda en av de mina! Att jag njuter av att sprida deras blod på våra gudar. Att jag av någon anledning TYCKER OM att se en pojke, så nära att vara man, att dö. En pojke som jag kände och som jag visste såg upp till mig. Och hans blod smetade jag ut.
Jag såg i främlingens ögon vad han tänkte, trots att vi inte kunde förstå varandra så speciellt bra. Monster. Odjur. Alla hans värsta monster såg han i mig. Och när kniven skulle stickas in i hans kött skulle han bli mitt alldeles egna spöke.
För att göra mitt folk glada tvingades jag stå vänd emot främlingen, låtsas att jag iakttog varje del av hans död. Men egentligen kollade jag på en ekorre längre bort.
När främlingens blod var uppsamlat blev jag tveksammare. Men efter några misslyckade försök att undkomma utgjorde jag min plikt. Främlingens blod täckte gudarna efter ett tag och en av mina män kom fram med korset. Jag tog det i min hand och kollade på det. Av munkarna som bosatt sig längre söderut visste jag vad det innebar. En Gud som inte krävde sitt folks blod, bara deras tro… En Gud som INTE ville att man skulle döda sina egna. En Gud som kanske kunde rädda min by.
Jag hängde upp den runt halsen på vår mäktigaste Gud medan jag hoppades att främlingens Gud skulle segra över min. Och att Han kunde rädda oss.
