Blomman som kunde gjort Linné till Darwin



Linné var liksom många andra vetenskapsmän på den tiden helt säkra på att Gud hade gjort vetenskapen till den det är. Det var Gud som såg till att människor hade något att göra genom att organisera och sätta etiketter på hans skapelser. Men just en kreation av Gud fick Linné att tvivla på sig själv. Det var en gulsporre med en viss mutation, som fick namnet Peloria eftersom det betyder monster. Och det var just vad den blomman var för Linné. Ett monster. Något som skrämde honom eftersom han inte visste vad det var för något, var den kom ifrån eller ur den i huvudtaget kan leva eftersom den inte följer hans sexualsystem. För även om blomman liknar gulsporren till utseendet ska den, enligt Linnés sexualsystem, vara i samma klass som potatis, gullviva och ljung. Men det var den ju inte.

Men innan han började tvivla för allt han orkade gick han igenom några andra stadier först; förnekelse, ilska, köpslagning och acceptans. Det första stadiet trodde han att blomman var ett skämt, ett sätt för hans studenter att driva med honom. Andra stadiet blev han sur för att blomman inte passade in hans ramar. Tredje stadiet kunde han gå med på att det verkligen var en blomma som existerade, men då måste den komma från något land långt borta. Och till sist accepterar han att blomman verkligen existerar i Sverige och att det inte är något skämt. Så börjar han ifrågasätta sitt system och sedan blir han besatt av den mystiska blomma som inte vill passa in i hans ramar. En besatthet som till slut skulle leda honom till total apatiska känslor för det monster som skulle vinna över honom i hans egna spel.

Han började skissa på en idé som, om den hade blivit lite mer utvecklad, kunnat hinna före Darwin som först hundra år efter Linné kom på evolutionsteorin. Men Linné vidareutvecklade aldrig idéen. Och det berodde inte på att teologer varnade eller hotade honom. Han saknade helt enkelt en fundamental del som gjorde att Darwin kunde slutföra sin teori. Urvalsprocessen. Darwin hade sitt Naturliga urval som gick ut på att bäst anpassad vinner. Men Linné tänkte aldrig så. För honom var det Gud som gjorde alla urval, det var Han som bestämde vilka som skulle leva eller dö.

Tidigare in sina böcker om växter var han väldigt säker på att alla kom till vid ett tillfälle, skapad vid samma ögonblick. Men så fort Pelorian kom in i bilden kunde man också se det i hans tredje bok. Han började tänka utanför ramarna, tänka att det kanske var möjligt att en blomman kan ha uppkommit efter begynnelsen. Så han lärde sig verkligen medan han levde. För man kan inte följa hans sätt att tänka om skapelsen från hans början till hans slut. Han tog åt sig alla nya saker han lärde och bildade en uppfattning om Allt utefter det han upptäcker. Alltså gjorde han inte som de flesta bakåtsträvare; hitta något nytt och försöka anpassa det till Alltet. Det om något lärde han sig tack vare den mystiska monstret från Roslagen.




Pelorian är inte vad Darwin skulle ha kallat för välanpassad eftersom den är en återvändsgränd i evolutionen. Den kan inte bli pollinerad och den kan inte sprida sina frön, vilket gör att den inte borde kunna fortsätta överleva. Men mutationen som gör en gulsporre till en Peloria finns kvar. För på samma sätt som ett barn kan bära med sig anlag för gröna ögon kan en gulsporre bära med sig anlag för att bli en Peloria. Men fullt utvecklade peloriska plantor är väldigt sällsynta även i våra dagar, bara 0.2% av ca 5000 undersökta plantor var peloriska. Men då är det ju inte räknat med de växter som bär på peloriska anlag för då skulle det antagligen vara fler. Att pelorian inte vill försvinna har att göra med att mutationen inte kan försvinna hos de växter som bara ha anlag. Det är bara fullt utvecklade Peloriska plantor som kan dö ut, så om några hundra år kanske det inte längre finns något peloria. Något som skulle vara synd eftersom peloria är ett utmärkt exempel på att när evolutionen gör misstag kan det ta några hundra år att sudda ut dem.