Upplysningen - Kria
Litteratur och politik kanske inte självklart hör ihop med någon koppling ger det alltid då författarens egna politiska syn ofta reflekteras medan denne beskriver samhället omkring sin karaktär. Så då kan man egentligen säga att all skönlitteratur är politisk även ifall det inte är meningen. Och det där med att pornografisk litteratur kan fungera som uttryck för missnöje med samhällssystemet verkar lite konstigt. Människan utnyttjar det som är populärast för att uttrycka sitt missnöje med samhället. Förr var det pornografisk litteratur nu är det tv, radio och andra medier, så som arga insändare i tidningen där pensionärer kan klaga över deras missnöje med samhället.
Självklart föds människan fri, det är ingen tvekan om saken. Och ifall man tillåter sig själv att bli slagen i bojor får man skylla sig själv i min mening. Visserligen kan vissa inte rå för det, dem blir kidnappade eller något liknande, men jag pratar om den generella Svensson med 1,8 barn och två bilar. De får skylla sig själva ifall de ser några begränsningar i sina liv då de lever det liv de har förberett åt sig själva. Ingen rätt att klaga alltså.
Allt ägande leder inte möjligtvis till orättvisor men det är nog ganska säkert att säga att människans problem började samtidigt som orden ”Mitt” och ”Ditt” uppfanns. Men att gå så långt som att säga att Allt ägande leder till orättvisor tycker jag är lite fel, inte för att jag har några konkreta bevis som säger motsatsen. Det känns bara fel att säga ”Allt ”, oavsett sammanhang eftersom det ALLTID finns undantag. Vilket också var därför frasen ”undantaget som bekräftar regeln” existerar eftersom någon smartskalle inte ville ha fel…
Förr i tiden var det böcker och musik som fick fungera som någon sorts moralindikator för samhället, men jag för min del tycker inte att det är aktuellt i dagens samhälle. Nu är det TV-serier. Som exempelvis The Simpson som på en viss nivå driver med den Amerikanska Familjen och samhället de lever i. Även Family Guy har någon moralkompas som de presenterar genom att göra narr av exakt allt och alla på denna planet. (Gällande Family Guy och The Simpson är jag löjligt partisk mot The Simpson, mestadels för att jag tycker skämten i Family Guy må representera deras syn av samhället men de är så dåliga att jag känner min IQ sjunka bara jag hör intro sången.)
Och den idé att musik ens kan uppmana till våld är blott löjlig. Vilken sinnessvag idiot analyserar så mycket, och förhoppningsvis fel, för att tro att musik kan uppmuntra till våld? Men visst någon kan antagligen tolka ”Hit me Baby one more time” att Brittney verkligen ville bli slagen en gång till, men majoriteten har antagligen en större förståelse för hela sångens budskap och inte bara rycka effektfulla meningar ur en sång som förlorar sin mening så fort de lämnar sitt sammanhang.
Det som var så optimistiskt med Robinson Krusoe, som jag uppfattat genom att läsa på Wikipedia, är att någon från England överlever i 27 år på en öde ö då hans enda sällskap är kannibaler som då och då besöker hans öde ö. Allvarligt nu, en engelsman från 1700-talet som överlever i princip ensam på en öde ö… Där kan man tala om optimistiskt.
I min mening ska litteratur väcka känslor inte några politiska känslor, men det beror ju på vilken sorts litteratur man läser. Vissa har ju den meningen men rena skönlitterära böcker ska nog inte riktigt förmedla ett viktigt politiskt budskap. Och ifall det är sämre eller bättre beror antagligen på hur förtjust man är i politik men det är alltid kul att lyckas öppna ögonen på folk där de förut varit blinda… men det gäller ju inte bara politik.
Och jag, jag berördes av Nordenflychts dikt om den avskurna livslusten. Visserligen inte på samma sätt som skådespelaren som läste upp dikten gjorde utan mer blev jag så arg att hon ville sluta leva för en killes skull. ”Skaffa ryggrad, fortsätt lev och döda skitstöveln så många gånger du vill i dina texter”, ungefär vad jag vill säga till henne…
Humor används för att underlätta saker som är svåra att berätta. Den kan precis som musik och konst få folk att se annorlunda på samhället när man börjar analysera humorn lite mera. Sorg kan döljas bakom skämt, ilska kan döljas bakom skämt och glädje kan uttryckas med skämt. Humor är universell för att klara sig ur situationer man vill undkomma eller distrahera folk tillfälligt. Ett perfekt hjälpmedel.
Lenngren och Nordenflycht är förebilder för kvinnliga författare som gav allt för konsten. De var en viktig del i den kvinnliga frigörelsen för att visa att kvinnor kan tänka precis lika bra som män (om inte bättre).
Bekännande memoarer är väl intressanta ibland, beroende på vem personen är. Det är inte så att jag känner mig sugen att läsa om vardagslivet och kampen hos en Hollywood hemma fru. Då läser jag hellre om Gandhi, Obama och Mandela. Men vissa memoarer som öppnar ögonen för hur andra människor har det i andra religioner och andra länder, är också väldigt intressanta. Det är intressant att läsa om någon som går igenom ungefär samma sak som en själv (för med 6 millioner människor är ditt liv inte så jäkla unikt) och man blir emotionellt involverad och vill veta slutet för att det kan vara ens egna slut. Så vissa läser inte memoarer för att veta hur det gick för personen i boken, de vill veta vad de kan vänta sig i framtiden.
Facebook, denna ytliga skapelse som gynnar mänsklig fåfänghet och självupptagenhet... Vissa använder det som sin självbiografi ”in the making” medan andra använder det som ett socialt verktyg för att socialisera med andra. Men jag bryr mig precis lika lite som Anna Ankas memoarer som jag bryr mig om när mina vänner borstade tänderna i morse eller vad de gjorde på stan. Brydde jag mig om sådant skulle jag fråga inte spendera tid och pengar genom att läsa onödiga saker som bara får mig att sucka över människans framtid.
Självklart föds människan fri, det är ingen tvekan om saken. Och ifall man tillåter sig själv att bli slagen i bojor får man skylla sig själv i min mening. Visserligen kan vissa inte rå för det, dem blir kidnappade eller något liknande, men jag pratar om den generella Svensson med 1,8 barn och två bilar. De får skylla sig själva ifall de ser några begränsningar i sina liv då de lever det liv de har förberett åt sig själva. Ingen rätt att klaga alltså.
Allt ägande leder inte möjligtvis till orättvisor men det är nog ganska säkert att säga att människans problem började samtidigt som orden ”Mitt” och ”Ditt” uppfanns. Men att gå så långt som att säga att Allt ägande leder till orättvisor tycker jag är lite fel, inte för att jag har några konkreta bevis som säger motsatsen. Det känns bara fel att säga ”Allt ”, oavsett sammanhang eftersom det ALLTID finns undantag. Vilket också var därför frasen ”undantaget som bekräftar regeln” existerar eftersom någon smartskalle inte ville ha fel…
Förr i tiden var det böcker och musik som fick fungera som någon sorts moralindikator för samhället, men jag för min del tycker inte att det är aktuellt i dagens samhälle. Nu är det TV-serier. Som exempelvis The Simpson som på en viss nivå driver med den Amerikanska Familjen och samhället de lever i. Även Family Guy har någon moralkompas som de presenterar genom att göra narr av exakt allt och alla på denna planet. (Gällande Family Guy och The Simpson är jag löjligt partisk mot The Simpson, mestadels för att jag tycker skämten i Family Guy må representera deras syn av samhället men de är så dåliga att jag känner min IQ sjunka bara jag hör intro sången.)
Och den idé att musik ens kan uppmana till våld är blott löjlig. Vilken sinnessvag idiot analyserar så mycket, och förhoppningsvis fel, för att tro att musik kan uppmuntra till våld? Men visst någon kan antagligen tolka ”Hit me Baby one more time” att Brittney verkligen ville bli slagen en gång till, men majoriteten har antagligen en större förståelse för hela sångens budskap och inte bara rycka effektfulla meningar ur en sång som förlorar sin mening så fort de lämnar sitt sammanhang.
Det som var så optimistiskt med Robinson Krusoe, som jag uppfattat genom att läsa på Wikipedia, är att någon från England överlever i 27 år på en öde ö då hans enda sällskap är kannibaler som då och då besöker hans öde ö. Allvarligt nu, en engelsman från 1700-talet som överlever i princip ensam på en öde ö… Där kan man tala om optimistiskt.
I min mening ska litteratur väcka känslor inte några politiska känslor, men det beror ju på vilken sorts litteratur man läser. Vissa har ju den meningen men rena skönlitterära böcker ska nog inte riktigt förmedla ett viktigt politiskt budskap. Och ifall det är sämre eller bättre beror antagligen på hur förtjust man är i politik men det är alltid kul att lyckas öppna ögonen på folk där de förut varit blinda… men det gäller ju inte bara politik.
Och jag, jag berördes av Nordenflychts dikt om den avskurna livslusten. Visserligen inte på samma sätt som skådespelaren som läste upp dikten gjorde utan mer blev jag så arg att hon ville sluta leva för en killes skull. ”Skaffa ryggrad, fortsätt lev och döda skitstöveln så många gånger du vill i dina texter”, ungefär vad jag vill säga till henne…
Humor används för att underlätta saker som är svåra att berätta. Den kan precis som musik och konst få folk att se annorlunda på samhället när man börjar analysera humorn lite mera. Sorg kan döljas bakom skämt, ilska kan döljas bakom skämt och glädje kan uttryckas med skämt. Humor är universell för att klara sig ur situationer man vill undkomma eller distrahera folk tillfälligt. Ett perfekt hjälpmedel.
Lenngren och Nordenflycht är förebilder för kvinnliga författare som gav allt för konsten. De var en viktig del i den kvinnliga frigörelsen för att visa att kvinnor kan tänka precis lika bra som män (om inte bättre).
Bekännande memoarer är väl intressanta ibland, beroende på vem personen är. Det är inte så att jag känner mig sugen att läsa om vardagslivet och kampen hos en Hollywood hemma fru. Då läser jag hellre om Gandhi, Obama och Mandela. Men vissa memoarer som öppnar ögonen för hur andra människor har det i andra religioner och andra länder, är också väldigt intressanta. Det är intressant att läsa om någon som går igenom ungefär samma sak som en själv (för med 6 millioner människor är ditt liv inte så jäkla unikt) och man blir emotionellt involverad och vill veta slutet för att det kan vara ens egna slut. Så vissa läser inte memoarer för att veta hur det gick för personen i boken, de vill veta vad de kan vänta sig i framtiden.
Facebook, denna ytliga skapelse som gynnar mänsklig fåfänghet och självupptagenhet... Vissa använder det som sin självbiografi ”in the making” medan andra använder det som ett socialt verktyg för att socialisera med andra. Men jag bryr mig precis lika lite som Anna Ankas memoarer som jag bryr mig om när mina vänner borstade tänderna i morse eller vad de gjorde på stan. Brydde jag mig om sådant skulle jag fråga inte spendera tid och pengar genom att läsa onödiga saker som bara får mig att sucka över människans framtid.
