Gud

Hur kan vi tolka gudarnas vrede när vi är Gudarna? Det är ju vi som gett dem deras namn, det är vi som gett dem deras krafter. Vi har gjort dem till vad de är, för vi är rädda för sanningen.

När en blixt slår ner i ditt hus är det inte Zeus som är sur på dig. Du kan inte ändra dig, bli bättre, så att det inte händer igen. Det är Naturen. Bara naturen. Blixten slår ner för att det var dags. Det hade inget med dig att göra, och det kommer det aldrig ha.
Vi hittar påförklaringar som gör oss trygga. Gudar är en placebo effekt som alla har och alla drabbas. För vi kommer inte veta, om de tär sanning förrän det är försent för att skriva en bok om vem gud är.

Så det jordliga livet har vi bara kommit på ursäkter och förklaringar för att göra livet mindre läskigt. ”En jordbävning?” Nej, det är bara moder jord som är sur för jag slängde en pet flaska i ett dike. Det går över när jag plockar upp den igen.” Visst är just det tankesättet gammalt och finns knappast kvar idag. Men vår gud finns på grund av det tankesättet.

Människor vill ha kontroll över allting. Om de inte kan ha kontrollen blir de näst omkring galna och kommer på ett väsen som sitter uppe bland molnen som har skapat Allting och gjort oss till hans favoriter. Men om inte vi kan begripa vad något handlar om, om vi mister kontroller, är vi trygga att veta att ett fantasifoster tar hand om de saker vi missat.