The Book of Eli
De försöker sälja filmen som en apokalyptisk film och ge människor lite dåligt samvete eftersom det är vi som orsakar alla problem. Men vad filmen egentligen handlar om är att vår vilja att överleva inte kan ena oss på samma sätt som en religion kan. Att det var religionen som totalsabbade allt från första början vill de inte gå in så mycket på. Men icke desto mindre så var det ett religionskrig som orsakade allting, i filmen, och det var också därför man brände alla biblar och likande. Eller de brände alla utom en bibel. Och den bibeln har alltså Eli. Vilket gör att Eli får verka som en modern Moses och Mohammed. Moses är kanske inte så svårt att förstå, han vandrar omkring i trettio år innan han äntligen hittar till västkusten. Men tillskillnad från Moses så kommer han faktiskt in i sitt paradis a.k.a. Alcatraz. Mohammed är han nästan eftersom han givetvis har memorerat hela bibeln och måste diktera ner den igen, skillnaden mellan de båda var att Mohammed var den som skrev... Men Eli är Guds tjänare och går dit rösten i huvudet säger åt honom att gå. Vilket antagligen får honom att låta knäpp, och det skulle han antagligen betraktas som om inte en katastrof hade inträffat. Istället blir han en profet, ett helgon eller något liknande.
Samhället som historien utspelar sig i är som en urtvättad och trådsliten variant av dagens samhälle. Där måste man vända och vrida på saker för att överleva och ger alltså ännu ett meddelande till de som tittar ”ni är slösaktiga idag men kommer ångra er i morgon”. Det är alltså trettio år efter katastrofen inträffade, trettio år som människor hellre springer runt i öknen och leker Robinson Cruse än att samla ihop sig och bygga upp samhället igen. Filmen försöker säga att människan gillar att vara en ensamvarg när en naturkatastrof har inträffat, istället för att vara ett flockdjur som våra förfäder var. Också visar den att de få som samlar ihop ett samhälle är skurkar och galningar, eftersom de är vettiga nog att GÖRA NÅGOT. Men okej, det var ju en bunt på västkusten som samlade ihop sina resurser, vilket tog ungefär trettio år och en bibel. För innan man kan bygga upp ett funktionsdugligt samhälle måste man ju ha ett komplett bibliotek, det vet väl alla?
Skaparna bakom filmen verkar vara övertygade om att folk är villiga att döda för en bok, bara för den boken innehåller några fina ord om sagor om guds tjänare. Ingen kom ju att tänka på att tron är viktigare än orden som för den vidare. För bibeln innehåller inte guds själ, den innehåller blod, svett och tårar från de stackar judarna som skrev det gamla testamentet och några uttråkade gubbar som skrev det nya testamentet.
Men visst, läsa och skriva är viktig och det är bevisat att det gör en människa smartare. Om man använder böckerna på rätt sätt så kan de faktiskt rädda ens själ, men man måste passa sig för att inte leva sitt liv i böcker. Att se böcker som en utväg till livet man lever är farligt, för är man missnöjd måste man göra något åt det, inte vänta på att räddningen ska komma i bokform. Som Carnegie gjorde i filmen. För han lyckades faktiskt med att ena ett tjuvgäng men förlorade allt när hans besatthet för bibeln fick övertaget om honom. Han var helt övertygad om att hans lösning fanns i bibeln, trots att han lyckats väldigt bra utan den i nästan trettio år.
Så böcker är viktigt, men mat och rent vatten gör faktiskt så att en människa kan leva. Ändå åt de konserver (medan de jagade en bok), tog hutlöst betalt för vatten( medan de jagade en bok), och i riktigt extrema fall blev de kannibaler (de visste inget bättre). Men så går det väl när McDonalds inte är runt hörnet längre... Så inte nog med att de irrade omkring som yra höns och åt konserver, de verkade inte ha något val. De flesta djur (utom katten) verkade vara borta, som om alla djur bortsett från katter blev utrotade. Antingen det eller så var alla djur bortsett från katterna var smarta nog att flytta någon annanstans.
Det värsta är att den här framtiden inte verkar så omöjlig. Religionskrig har pågått sedan någon kom på att det sitter någon där uppe i molnen och kollar ner på oss. Och nu när vapen har blivit så pass effektiva är det bara en tidsfråga innan någon paranoid jävel släpper en bomb över ett land och vi har ett tredje världskrig med en döds siffra som överstiger förståndet. Människor är helt enkelt för självsäkra för att den här framtiden inte kommer att vara en möjlighet.
Men framtiden där skiljer sig inte från vår framtid nu. Ett hopp om att en dag ska det komma något som får oss att ”get a grip and pull our selfs together”. Eller åtminstone får oss att balansera bättre i samspelet mellan jorden och människan. För i The Book Of Eli så har balansen skjutits över till jorden medan vi idag lever med fördel för människa. Fråga är bara ifall vi lyckas komma i rätt balans innan vi utrotas, av varandra eller en riktig naturkatastrof.
Samhället som historien utspelar sig i är som en urtvättad och trådsliten variant av dagens samhälle. Där måste man vända och vrida på saker för att överleva och ger alltså ännu ett meddelande till de som tittar ”ni är slösaktiga idag men kommer ångra er i morgon”. Det är alltså trettio år efter katastrofen inträffade, trettio år som människor hellre springer runt i öknen och leker Robinson Cruse än att samla ihop sig och bygga upp samhället igen. Filmen försöker säga att människan gillar att vara en ensamvarg när en naturkatastrof har inträffat, istället för att vara ett flockdjur som våra förfäder var. Också visar den att de få som samlar ihop ett samhälle är skurkar och galningar, eftersom de är vettiga nog att GÖRA NÅGOT. Men okej, det var ju en bunt på västkusten som samlade ihop sina resurser, vilket tog ungefär trettio år och en bibel. För innan man kan bygga upp ett funktionsdugligt samhälle måste man ju ha ett komplett bibliotek, det vet väl alla?
Skaparna bakom filmen verkar vara övertygade om att folk är villiga att döda för en bok, bara för den boken innehåller några fina ord om sagor om guds tjänare. Ingen kom ju att tänka på att tron är viktigare än orden som för den vidare. För bibeln innehåller inte guds själ, den innehåller blod, svett och tårar från de stackar judarna som skrev det gamla testamentet och några uttråkade gubbar som skrev det nya testamentet.
Men visst, läsa och skriva är viktig och det är bevisat att det gör en människa smartare. Om man använder böckerna på rätt sätt så kan de faktiskt rädda ens själ, men man måste passa sig för att inte leva sitt liv i böcker. Att se böcker som en utväg till livet man lever är farligt, för är man missnöjd måste man göra något åt det, inte vänta på att räddningen ska komma i bokform. Som Carnegie gjorde i filmen. För han lyckades faktiskt med att ena ett tjuvgäng men förlorade allt när hans besatthet för bibeln fick övertaget om honom. Han var helt övertygad om att hans lösning fanns i bibeln, trots att han lyckats väldigt bra utan den i nästan trettio år.
Så böcker är viktigt, men mat och rent vatten gör faktiskt så att en människa kan leva. Ändå åt de konserver (medan de jagade en bok), tog hutlöst betalt för vatten( medan de jagade en bok), och i riktigt extrema fall blev de kannibaler (de visste inget bättre). Men så går det väl när McDonalds inte är runt hörnet längre... Så inte nog med att de irrade omkring som yra höns och åt konserver, de verkade inte ha något val. De flesta djur (utom katten) verkade vara borta, som om alla djur bortsett från katter blev utrotade. Antingen det eller så var alla djur bortsett från katterna var smarta nog att flytta någon annanstans.
Det värsta är att den här framtiden inte verkar så omöjlig. Religionskrig har pågått sedan någon kom på att det sitter någon där uppe i molnen och kollar ner på oss. Och nu när vapen har blivit så pass effektiva är det bara en tidsfråga innan någon paranoid jävel släpper en bomb över ett land och vi har ett tredje världskrig med en döds siffra som överstiger förståndet. Människor är helt enkelt för självsäkra för att den här framtiden inte kommer att vara en möjlighet.
Men framtiden där skiljer sig inte från vår framtid nu. Ett hopp om att en dag ska det komma något som får oss att ”get a grip and pull our selfs together”. Eller åtminstone får oss att balansera bättre i samspelet mellan jorden och människan. För i The Book Of Eli så har balansen skjutits över till jorden medan vi idag lever med fördel för människa. Fråga är bara ifall vi lyckas komma i rätt balans innan vi utrotas, av varandra eller en riktig naturkatastrof.
